Lite tankar om glädje/sorg och livet.

Det är vardag, med jobb, skola och dagis.

.

Jag tänkte skriva väldigt fritt nu...

Det är konstigt hur glädje kan finnas och sen vara borta nästa timme.

Med glädje menar jag en glad och fridfull känsla inom sig, jag upplever stunder av glädje och lycka, men samtidigt vet jag inte varför jag känner så just då.

Ibland blir jag bara lycklig och glad och tycker att livet är underbart...

Men det går ändå inte att sätta fingret på varför jag känner så i just den stunden..

Jag önskar jag kunde förstå och lära mig hur den känslan uppstår så att jag kan känna så oftare...

Jag har funderat på det tidigare och försökt förstå varför..

Ibland förstår jag varför jag känner mig glad, och ibland inte.

.

Det kanske låter helt sjuk, det jag skriver.

.

Samtidigt så känns allt så tråkigt ibland, livet bara går på, utan att man verkligen lever det...

Alla vet att man ska ta vara på livet, njuta, ha kul och ta vara på dagen! Carpe Diem....

Hur gör man det???

Vissa dagar är man på toppen och andra på botten....

.

Ibland känner jag mig så väldigt ensam....

Undrar om det är så för alla, eller bara för mig....

.

Jag kommer ihåg när jag var liten, då trodde jag att mamma/pappa hade svar på alla frågor, visste allt och fanns alltid där...

Nu är jag pappa och det känns som jag har noll koll på hur man ska leva livet...

.

Jag vet att jag har glädjen och självkänslan inom mig, jag läntar tills jag hittar mer av det.

Alla förtjänar att måbra och leva lycklig, men samtidigt är det upp till var och en att man gör det.

TA VARA PÅ DITT LIV! det är ingen annan som gör det åt dig!

.

.

I bland känns det så skönt att få skriva av sig....

TACK!