Jag hoppade fallskärm idag!!!!

Det var bland det häftigaste jag har gjort i mitt liv!!!

Mot 4000 meter.....

Det tog ca 18 min innan vi kom upp dit...
Sen gick allt väldigt fort
Min instruktör Peter sa att vi närmade oss 4000 m, han drog upp gallret på planet och vi vred oss åt vänster mot öppningen...
Sen blev det en framåtvolt ut från planet....
De 10 första sekunderna efter uthoppet var de overkligaste sekunderna i mitt liv!!
VILKEN KÄNSLA!!!!!
m
Vi föll genom ett moln.....

Från 4000 m var det frittfall i ca 50 sekunder till 1500 m...
Då var det fallskärm ut (om vi hade tur...... :)

Mina härliga barn kom emot mig när vi landade....
m
Fick jag hoppa igen skulle jag gjort det nu!!

Tack till Tandempilot Peter Ekström!
m
Tack till alla som jag fick hoppet ifrån:
m
Johan, Emilia, Rasmus
Kjell & Marianne
Fam Lundström
Stefan
Tomas & Petra
Jenny & Jonas
Linus & Therese
Veronica & Claes
Tjes (Skalis)
Ingvar & Gunnebritt
Pirjo
Syrjä
m
Och Jätte tack till ZANDRA som fixade detta till mig!!

Tagit från en artikel på dt.se
Fritt fall mot absolut frihet


Vi kränger mot vinden, propellern tystnar och går ner i varv. Propellerplanet rätar ut sig mot horisonten. En kort tystnad och ett lätt andetag. Jag ger mig hän och följer vinden ut i den kalla rymden. Färger och konturer smälter samman - tid och rum upphör att existera . Allt svartnar.

Kroppen befinner sig i ursinningslös panik. Alla mina sinnen bombarderar hjärnbarken med ett enda meddelande. Ond bråd död. Kroppen ger upp och självdör. Varje lem domnar bort. Nervcentralens synapser svarar och skickar ut elektriska impulser i försvar. Adrenalinet kickar in.

Jag slungades brutalt in i världen från min moders sköte och nu slungas jag brutalt ut ur flygplanskroppen.

Mitt första andetag. Jag sträcker ut händerna i ett kort ögonblick och omfamnar himlens vidsträcka valv och rasar neråt - återuppstånden från de döda.

Hur länge var jag borta?

Pulsen pumpar i samma takt som jag faller mot marken, 200 kilometer i timmen, i fritt fall. Vinden skriker i mina öron. Jag skriker tillbaka i totalt förakt.

Tar ett andra andetag - skriker igen.

Om Newtons lag om gravitation uppfunnits genom fallskärmshopp istället för det klassiska äpplet hade det hetat lagen om totalt-jävla-mega-maxade-upplevelser.

I 55 sekunder har gravitationen haft mig i sitt våld. Ett tvåtusen meters lopp under total frihet.

Skärmen vecklas ut och jag dras uppåt med ett kraftigt ryck. Vinden tystnar kvar är stillheten och lugnet.

Genom ett adrenalinfyllt skimmer blickar jag ut över horisonten. Nio mils klar sikt åt alla håll. Molnen kastar lummiga skuggor över det lapptäcke av grönt och gult som bildar Dalarna. Nedanför mig ringlar dalälven från Siljan genom det översvämmade Gagnef mot Borlänges industriområden för att fortsätta vidare mot kusten.

Passa på. Njut av alla intryck. Spara varje känsla och lås in dem i hjärtats kammare.

Vi närmar oss marken, det som tidigare var osynliga detaljer bildar kontur och blir människor, träd, böljande fält av åkrar, skog, berg och dalar.

Jag tar mark.

Doften av gräs, jord och mylla återfinner sig. Jag hör toner av skratt och tal. Ett feberlikt rus strålar inuti mig och viskar förföriskt; igen, igen, igen...

Fallskärmshoppning är inte en dödsföraktande lek, det är i alla största grad en hyllning till livet.